Här står jag igen,

med obehag på känn.

Jag driver mig vidare för min bror,

så ej i döden jag snart bor.

Mediciner trillar in i min mun,

tomheten gör mig till brunn.

Döden är inget jag är rädd för,

det är ju tiden då känslorna slutar skrika i kör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

15 år tidigare   "Krysta!" sade kvinnorna med barsk röst. Smärtan var olidlig, hon kunde inte tänka på det liv hon hade drömt om att få. Så hon skrek och kämpade. "En son", sade kvinnorna. "Får jag hålla honom?" Frågade den nyblivna modern ...